Talet i kyrkan

Rå text, mitt tal i klosters kyrka ikväll. Tack till alla 147 människor som kom.

Börjar med att rikta tack till
Eskilstuna församling, till jämställdhetsutskottet som bjudit på värmande fika och till XX som genomförde en fantastisk eldshow och tjänstemän som planerat detta arrangemang.

Världen, Europa, Sverige, Eskilstuna, klosters församling, du och jag. Vi uttrycker idag att vi bryr oss. Genom att släcka, delta här vill vi visa oss själva, varandra och andra, att jorden -vår livsplats-
Den ska vi alla vara rädd om. Ta hand om.

Följden av ett förändrat klimat börjar leda till akuta situationer på många håll runt om i världen. 2007 släckte Australien. I Australien var det torkan och översvämningar som fick dem att vilja uppmärksamma världen på vikten att agera globalt för att hindra klimatförändringen.
Nu deltar hela världen i uppmärksammandet av Earth Hour. I år är vi fler än någonsin. Minst 147 länder, tusentals städer och miljontals människor. Denna tydliga manifestation behövs.

När något förstörs, attackeras vill vi hitta en orsak, någon skyldig. Vi frestas att döma, ofta gör vi det. Men vem ska vi döma för att klimatet förändras?
Jag lever i tron om att mänskligheten är en samling varelser som i all väsentlighet strävar efter att göra gott, utveckla, förbättra. Avsikterna är goda.
Några exempel.
Min mormor och morfar köpte bilen. De arbetade, sparade, strävade efter ett bättre liv. När de köpte bilen var de lyckliga och stolta.
En annan familj bytte den omständiga, slitsamma och krävande vedeldningen till en modern, ren och pålitlig oljepanna för att värma huset.
De ville och gjorde gott, kämpade. Jag tror inte att vi skapar en hållbar framtid genom att leta skyldiga att döma. Den hållbara framtiden finner vi istället genom att arbeta tillsammans.
Med ny kunskap följer nya lösningar. Klimatförändringarna har vi lärt oss mycket om. Mer kunskap kommer hela tiden.
Idag minskar flygplanen sina bränsleutsläpp, tågen fylls med passagerare, bilar blir drar mindre, bränslen byts ut, den vegetariska maten smakar bättre och cyklisten blir allt vanligare i staden.
Genom att samtala om lösningar, testa, misslyckas, göra om, testa igen och lyckas -tar vi oss framåt. När vi lyckas så delar vi med oss. Sprider bra lösningar till fler. Men vi behöver tillåta oss att göra fel. Att döma och trycka ned initativ som kan gå fel innebär att vi kommer längre ifrån de framsteg som är nödvändiga. En kombination av mod och förlåtelse är grunden för framgång.

Jag frågar min son 9år om varför vi behöver uppmärksamma klimatförändringarna. Svaret blir enkelt och konkret: -För att vi ska bry oss om framtiden. –För att mina barn också ska kunna ha det bra.

Drivkraften till att värna naturen, miljön, jorden handlar alltså om vår kärlek till livet. Livet som finns nu, och det som skall komma i framtiden. Vi bryr oss om våra medmänniskor – därför värnar vi jorden.

Vi är många som på olika sätt agerar i vår vardag med hänsyn till naturen för ögonen. Vi kanske sopsorterar, handlar ekologisk mat, återanvänder ica-kassen eller handlar begagnade kläder. Samtidigt rymmer ofta våra liv ageranden som är negativa för miljön. Vi kanske inte planerar matinköpen tillräckligt väl så att vi tvingas slänga mat ibland, vi lämnar mobilladdaren kvar i jacket, vi byter trädgårdsmöbler trots att de gamla funkar bra. Vi är människor, vi gör inte alltid det som är rätt. Vi människor rymmer poler: Vi gör både gott och ont i livets olika delar.
Men precis som var och en av oss brottas med livets olika poler inom oss själva är också världen, dagens samhällen fyllda med ytterligheter, konflikter och motsägelser:
Några lever i överflöd, äter ihjäl sig – andra fryser när de går och lägger sig och svälter ihjäl.
Ett annat exempel: Våra pensionspengar och svenska staten bidrar till att bygga kolkraft i sydafrika – Samtidigt används privata besparingar och statliga subventioner till att bygga ny vindkraft, den har ökat med mer än 300 procent på bara två år.
Det är inte lätt att alltid förstå. Vare sig systemen eller våra egna ageranden.

Historien, gårdagen och eftertanken just nu – ger oss ändå ett tydligt svar: Det är genom att visa tillit till goda krafter som ger framgång. När vi har överseenden med misslyckanden, vågar fler delta och bidra. Bidra i arbetet för en bra framtid. En framtid som bygger på förnybar energi istället för fossil. Vind istället för kol. Sol istället för olja. Vatten istället för torv. Biomassa istället för uran. Det levande istället för det döda.

Vi behöver

Tillit
Vi behöver

Inse vikten att tillåta oss göra fel
Vi behöver

Ha kärleken som drivkraft.

Avsluta med att konstatera att livet på jorden är hotat – vi som lever idag har tagit ställning – vi vill värna livet, vi söker kunskap, vi samtalar om lösningar, vi agerar. Det ger hopp.
Och det är när vi Bejakar hoppet som vi skapar en hållbar framtid.
Tack för ordet.

Nedkopplad – Uppkopplad

En helg. Den efterlängtade helgen. Tidigare ofta fylld med åtaganden. Roliga, viktiga och utvecklande. Möte i Umeå, föredrag i Bollnäs, Partistyrelsesammanträde i Stockholm eller demonstration i Göteborg. Politiken har kostat mig många helger. Givit mig massor av liv. Bjudit på utmaningar, underbara relationer och fyllt mig med kunskap.
Denna helg var annorlunda.
Datorn fick vila, telefonen ställdes in på flygplansläge och kalendern var ointressant.
Bilen fick stå still.
Trampade in till stan (10km). Hittade inga nya vårskor till sonen. Lämnade in två byxor till skräddaren. Mosbricka på runda kiosken. Trampade vidare till Tuna park. På Intersport fanns uppskattade jumpaskor. En svindyr mjukglass tog oss hem. (Tack för all mil bygd cykelbana).
En löparrunda på en timme inledde våffeldagen. Högmässan i Klosters kyrka berikades med körsång.
Systerson och mor bjöd på de frasigaste våfflor jag ätit. Grädde och jordgubbssylt förgyllde men hade inte verkan på de fullkomliga våfflorna.
Solen värmde. DN blev läst.
Trampade ner till bollhuset. Basket är en fin sport. Ensam, 3-3 eller helplan 4-4. Den har tjusning och utmaning. Tack coach Forsman. Tack medspelare Emre. 13-11!!! Vi vann iaf den sista omgången.
En ny vän bjuder kvällsfika.
Imorgon publiceras en viktig artikel i Eskilstuna-Kuriren.
När jag beslutade mig för att söka Eskilstunabornas förtroende att ta ansvar i kommunpolitiken var jag tydlig. Jag ville ge av mig själv och styra Eskilstuna i riktning mot ett mer hållbart samhälle. Som miljöpartist självklart förknippat med hänsyn till naturen. Cykel istället för bil. Orörd Mälarstrand istället för total exploatering. Vindkraftverk, solceller, sopsortering, tåg, gröna parker, bussar och skydd av allehanda ekosystemtjänster.
Efter valet hamnade MP i majoritet, jag fick Kommunfullmäktiges förtroende att verka som kommunalråd.
Allt blev ”mitt” ansvar. Barnomsorg, äldreboenden, företagens villkor och snöskottningen.
Grunden i en kommun är invånarnas väl och ve.
Stadshotellet hade brunnit, strax efter hade Hells Angels etablerat sig i Eskilstuna. Koppling?
Flera företagare vittnade om problem med HA. Vissa myndighetsrepresentanter meddelade att HA aldrig kommer att försvinna från stan. ALDRIG försvinna. Jag fick inre panik. Blev ledsen och svag, förbannad och stark. Trevade. Fler motgångar följde. Hoppet var som omöjligt att se. Men jag kände det. Som den känslomänniska jag är struntade jag i rationella argument och torra, till synes, fakta.
Hur ska jag kunna få energi att jobba för minskad klimatpåverkan, biologisk mångfald och annat som tryggar en hållbar framtid för kommande generationer om vi som lever här idag attackeras av parasiter som Hells Angels?
Nu känner jag tillförsikt. Imorgon berättar flera politiska företrädare att HA ska bort från Eskilstuna. Vi gör det med hopp om att lyckas. Kontakter med myndigheter, media och allmänhet får mig att bli övertygad. HA kommer försvinna från vår älskade kommun. Det tar lite tid men kommer att gå. Genom en bred samverkan, civilkurage grundat i strävan efter det goda samhället.
Kärlek vinner över hat. Mod vinner över rädsla. Generositet vinner över girighet. Solidaritet vinner över egoism. Tillsammans är vi starka. Det ljusa vinner.
I takt med att stadens grönska prunkar, cykelbanorna sopas och den kriminella banan ersätts av rekorderligt leverne så blir Eskilstuna rikare.

Kram på dig. Tidigare HA-medlem och ofödde Eskilstunabo.

Lev väl!

Magnus Johansson, kommunalråd

Mer politik

Den stora konflikten i svensk politik handlar om hur mycket medborgarna genom politiken ska forma framtiden.

Vi politiker av idag bråkar om sakfrågor samtidigt som den stora konflikten glöms bort, eller göms.

Några exempel:
* Tillåt privata företag som utförare av välfärdstjänster eller inte?
* Stöd fossildriven aktivitet eller inte?
* Sälj offentliga bolag eller inte?
* Sänk eller höj skatter?
* Låt bli arbetstiden eller försök minska den?

Viktiga frågor. Men små i jämförelse.

Politikens möjlighet att påverka dessa viktiga vägval ifrågasätts. Den makt och utrymme som medborgarna har kanaliserat genom folkvalda tenderar till att trängas ihop. Från ena hållet av ett resonemang om yttre faktorer som vi MÅSTE förhålla oss till. Det kan handla om den globala ekonomin, konkurrenskraft, fjärran lagstiftning och dylikt. Från det andra hållet är det individens frihet och självbestämmande som åberopas.

Det hela kokas ner till att handla om ansvarstagande, realism och tillit till den enskilda människan.

Jag köper det inte. Jag tycker att politiken, medborgarnas sätt att kollektivt forma framtiden, behöver större manövreringsutrymme.

Moderaterna i Sverige har på ett skickligt sätt lyckas förstärka bilden av att svenska medborgare genom sina politiker är maktlösa inför många frågor. Det sakpolitiska utfallet har ofta landat i klassisk högerpolitik.

Som individer hyllas vi av samma politiker. Vi ska få välja mer. Elbolag skola, hemtjänst, tågoperatör, bilprovning, apotek och vårdbolag. Med tesen om att det en enskild medborgare efterfrågar är det som marknaden levererar drivs en omvandling fram från att ha varit gemensamt ägt till att bli privatiserat.

Det rationella finns inte att finna i summan av enskilda människors val. Istället är det när medborgare tänker och samtalar tillsammans som rationella lösningar på framtidsutmaningarna kan konstrueras och förverkligas.

Vi, politiska partier, ägnar dessvärre större delen av vår tid och våra pengar till att vinna väljare. Vi är inte de forum för värderingsgemensamt tänkande och samtal som behövs. Dessutom är vi färre än någonsin. I debatten, där värderingarnas olika lösningar ska prövas mot varandra, tar ofta retoriska knep överhand. Senaste exemplet är när statsminister Reinfeldt pratar om C-O Hermanssons VPK med nyvalde Sjöstedt.

Jag gillar politik. Spelet, förhandlandet och relationerna. Men ansvarstagandet som är centralt återfinns endast i de långa krokiga samtalen om lösningar på framtidsutmaningarna. Det är syftet med demokratin. Det rationella.

Sverige behöver mer och aktiv politik.

Cyklar till kommunanställda

Idag var nog den värsta dagen hittills på året. För oss cyklister var det svårt att parera frusna spår och klara av svängar på glansis. Dubbarna i däcken hade stor del i det faktum att olyckan uteblev, åtminstone för mig.

Cykel är ett fantastiskt transportmedel. Den gör oss friska. Tar oss fram till målpunkter. Och. Cykeln drivs på vilja och havregrynsgröt vilket är betydligt bättre än förtryck och olja.

Eskilstuna kommun har avskaffat förmånsbilarna för tjänstemän och politiker. Idag fick alla anställda en fråga: Är du intresserad av att köpa cykel med serviceavtal? På kommunens intranät dök en enkät upp där jag fick svara på vilken typ av cykel jag var intresserad av, vad den fick kosta osv. Kommunen ska göra en upphandling av cyklar för att pressa priserna.

Staten ger bidrag till arbetsgivare/anställda som ordnar med förmånsbilar. Staten ger bidrag till arbetsgivare/anställda som ordnar med gymkort. Men staten ger inte stöd till Eskilstuna kommun eller deras anställda för att ordna med cyklar.

Visst är det konstigt att trampande på en gymcykel och körande med en fossildriven bil beviljas statligt stöd, men inte cyklar som kan användas både i tjänst och på fritid.

Min dag avslutades med en rejäl vurpa på väg till cykelstället. Väl uppe på hojen fixade dubben en trygg färd hem.

God morgon Eskilstuna.

Politikers pensionsvillkor förändras

Idag behandlade kommunstyrelsen flera ärenden kring den senaste tidens oklarheter om politikerpensioner. I den rödgröna majoriteten passade vi på att skicka ett uppdrag till arvodeskommittén om att ta fram ett nytt system till nästa mandatperiod. Utveckling. Läs gärna vår argumentation. Skickar även med några länkar till Eskilstuna-Kuriren och Radio Sörmland och SR-Ekot som bevakat frågan.

 

Särskilt yttrande från Socialdemokraterna, Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet

Visstidspensioner ska ersättas. Eskilstuna kommun ska inrätta ett modernare ersättningssystem. Det ska ge stöd för folkvalda att efter fullgjorda uppdrag för kommunen återgå till arbetsmarknaden.

 

Dagens pensionssystem för förtroendevalda instiftades i slutet av 1970-talet. Genom åren har reformer gjorts på rekommendation av SKL. Från att ha varit en förmån som utgått till den förtroendevalde oavsett ålder efter tolv år som folkvald på viss nivå, till att det i dag rekommenderas av SKL att den enskilde ska ha fyllt 50 år innan full ersättning utbetalas efter tolv år. Detta är praxis i de flesta av landets kommuner. I Eskilstuna kommun finns en snävare tolkning och då gäller 58 år efter att den folkvalde har haft sitt uppdrag i tolv år.

Dessa ersättningssystem infördes i en tid när det i huvudsak var standard att folkvalda hade uppnått en högre ålder och befann sig i mitten eller slutet av sitt yrkesliv och där uppdragen nästan alltid innehades under många år. Nu har 1970-talet kommit ifatt oss. I dag är folkvalda av blandad ålder. Inom politiken finns allt från väldigt unga till de som är i slutet av sina yrkesliv. De är också vanligt att de politiska uppdragen kan vara under både kortare eller längre tid.

Vi som är folkvalda i dag kan inte stå upp för det ersättningssystem vi har. Utifrån dagens förutsättningar för folkvalda uppfyller de inte det syftet som det var tänkt att göra. Det är uppenbart att det inte heller finns stöd hos medborgarna. Därför får Arvodeskommittén i uppdrag att ersätta dem.  Eskilstuna ska gå före.

 Det finns viktiga grundförutsättningar. Den som accepterar ett uppdrag ska inte förlora nämnvärt ekonomiskt på det och det ska vara möjligt att återgå till arbetsmarknaden efter fullgjort insats för demokratin. Såväl yngre som äldre personer ska kunna ta uppdrag. Äldre personer behövs i politiken, men har i praktiken svårare att komma tillbaka till arbetsmarknaden efter sin gärning. Den som är äldre i dag och ger sig in i politiken har med dagens system ändå mycket svårt att upparbeta en möjlighet försörjning såsom dagens system är tänkt att kunna göra om arbetsmarknaden är stängd när det är dags att gå tillbaka till jobb.

Med bakgrund av den otidsenlighet, brist på medborgarstöd, ett svagt jobbfokus och den brist på individuella hänsynstaganden som finns i dagens system vill den politiska majoriteten i Eskilstuna förändra visstidspensioner. Eskilstuna Kommun ska gå före och visa att ett modernare förhållningssätt till villkor för de folkvalda är möjligt.
Därför vill majoriteten att:
- Kommunstyrelsen ger arvodeskommittén i uppdrag att ersätta dagens visstidspensione. Från nästa mandatperiod ska ett modernare system inrättas. Det nya systemet ska ge stöd för folkvalda att efter fullgjorda uppdrag för kommunen återgå till arbetsmarknaden.

 

Basketbollen är rund som jorden

Idrotten förenar. Eskilstuna basket är idrottsföreningen som jag haft en relation med i över 20 år. Jag har sålt godis, skrivit protokoll, spelat, tränat, laglett, hejat och dömt. Oftast vann mitt lag. Lagkamraterna var riktigt bra.

I spelet och i det ideella arbetet förenades världen. Jag kan inte minnas att jag reflekterade över det då. Idag är jag säker på att engagemanget i basketföreningen vaccinerade mig mot rasism och intolerans. Trots många möten med skinnskallar i den pubertala frigörelseperioden väcktes aldrig nyfikenheten.

I spelet behövs talang, fysik och samarbetsförmåga. Vi tränade tillsammans. Övningarna hade olika påverkan på oss. Tränarna stödde enskilda utvecklingsbehov men till största del var det kollektiv träning som de lade energin på. När någon blev skadad så övergick medlidandet aldrig till ömkande. Det var självklart att vidta åtgärder för att så fort som möjligt göra killen spelklar igen. Redo att bidra i lagarbetet.

När jag inte längre hängde med. Inte riktigt platsade på planen. Då hade föreningen annat som skulle göras. Jag fann en ny plats. Hade föreningen mött mig med ömkande över att jag skulle sluta spela så är jag säker på att jag hade brutit relationen. Låtit misslyckandet på planen ta plats, tryckt tillbaka mig.

Eskilstuna ska vara en plats där vi följer basketföreningens exempel. Tillsammans ska vi visa medlidande men aldrig ömka. Vi ska skapa och jobba tillsammans. Olika uppgifter, olika perioder, olika talanger. När förmågan brister ska ny uppgift antas. Förändringens påfrestning ska alltid kunna läggas till historien. Alla invånare ska ha sin uppgift.

Sedan ett år är jag tillbaka på basketplanen. Studsar bollen, passar den, skjuter och vinner. Förlusterna infinner sig. Glädjen återfinns i svetten som materialiserar välsignelsen att ha en uppgift. Lagkamraterna är idag, liksom då, bördiga från hela världen.

När bollen kastas upp smälter världen ihop. Låt oss alltid värna om idrottens förmåga att förena och skapa mening.

En attraktiv stad

Sprang genom vår vackra stad. Många människor var i rörelse. Hurtiga som jag själv, cyklister med fart, föräldrar med lekande barn, nykära par och fikatörstiga ungdomar. Lägg därtill ett otaligt antal djurägare som antingen drogs fram av sina husdjur eller drog djuren efter sig.

När människor rör sig i det offentliga rummet ökar trivseln. Vi möter varandra med blicken, kanske säger hej och rör oss vidare. I Eskilstuna har det blivit populärt att vistas längs ån. Kommunen har under många år jobbat aktivt för att lyfta fram vattnet och bjuda in invånarna till promenadstråk längs det livgivande elementet.

En attraktiv stad börjar med oss som bor här idag. När vi väljer att röra oss utanför våra bostäder och bilar så ökar trivseln. Som politiker ska vi verka för att skapa vackra och trygga miljöer som främjar vistelse i det offentliga rummet. Belysningar, gång- och cykelgator, planteringar och flexibla platser för handel och evenemang är viktiga delar.

Om människor, grönytor och evenemangsytor ska få större plats så behöver annat minska. För mig är svaret enkelt: Om vi väljer att transportera oss mindre med bil och mer med cykel och buss så frigörs yta.

Mer inspiration om hållbar stadsplanering och attraktiva städer här.